dendär ångesten
Igår tog jag examen så nu är jag utbildad kvalificerad behandlingspedagog. 2 år av pluggande är nu över och min känsla just nu är typ tom. Igår var en underbar dag. Det började med champangefrukost med hela klassen, det dracks vin, champange och öl och jag var såklart nykter så jag höll mig till det alkoholfria.
Några i klassen började såklart undra varför jag inte drack? Tror de flesta fattade.
Efter en massa käk drog vi till skolan, hade avslutning där fram till kl 20 på kvällen. Mina 2 fina pojkar kom, jag fick blommor och mitt efterlängtade examensbevis.
detta kort fick jag av mina lärare när jag tog emot examensbeviset och ja det stämmer bra in på mig. Alla fick ett personligt kort. På kvällen åkte vi hem till H för där skulle vi ha absolut sista festen med klassen.
Jag som var nykter satt mest och var tyst ( ja brukar aldrig annars vara tyst) men jag var både trött och tom. Tom samtidigt som jag hade massor av känslor i kroppen som jag inte kunde "ta in". Jag ville bara hem samtidigt som jag inte ville säga hej då till alla i klassen.
Vi var 18 personer i klassen och de flesta bor och kommer inte härifrån. Det är personer från Boden, Uppsala, Göteborg och Falun och massa mer. Så många av dem vet man att man kanske aldrig mer kommer att se.
Man lovar att hålla kontakten men lets face it, de händer aldrig. I början ja kanske, men om några år är det bara några få kvar. Jag är en riktig blödig person som tjuter till allt, men jag hade inte fällt en enda tår på hela dagen så jag trodde jag skulle slippa men så precis när vi skulle åka så började folk gråta och då brast det.
Trots att man tjaffsat och haft massa diskussioner i klassen så kändes det vemodigt att säga Hej då. Samtidigt som man får separationsångest så får man ångest för framtiden.
Jag har sommarjobb till Augusti, sen då? Jag ska på intervju nästa vecka och jag ber till de högsta Gudarna att jag får det. Då skulle jag kunna jobba så länge jag bara kan sen föda min bebbe och förhoppningsvis komma tillbaka efter mammaledigheten. Hoppas får man göra.
Förresten så är jag i v.14 nu och jag tycker det går segt? Jag trodde det skulle gå jättefort med veckorna, det kan ju bero på att de drog tillbaka mig nästan en hel vecka på UL. De kommer säkert gå fort snart ändå :)
Nu ska jag njuta av kvällen för sen ska jag jobba hela helgen.
