Varför vi inte gått ut helt med graviditeten
Imorgon börjar verkligheten. Sambon återgår till sitt jobb efter 6 veckors semester och grabben till sitt dagis. Så idag har vi storhandlat, storstädat och klippt gräset för att underlätta för kommande vecka.
Skrev ju igår att jag skulle berätta varför vi inte gått ut med att vi är gravida för allmänheten än, först och främst så fick jag veta väldigt tidigt i typ v 4 så då fick ju bara mina föräldrar och 2 kompisar veta. Sen så skulle jag börja söka jobb och hoppades bli erbjuden en tjänst inom området jag jobbar nu (behandling) och man vet ju att de i första taget inte direkt vill erbjuda fast tjänst till en som redan är gravid. Tiden gick o i v13 fick jag en fast tjänst! Efter det var det egentligen fritt fram att gå ut med det men vi kände liksom att det ändå var tidigt. För är det något jag kände under första graviditeten så var det att jag tyckte det var så jobbigt att ständigt få frågan "när skulle du ha bebis nu igen?" Det kändes som om tiden gick saktare för att alla frågade hela tiden. Sambon tyckte det var värst han fick den frågan typ 15 ggr/dag på jobbet. Så denna gång bestämde vi oss för att försöka hålla oss så länge som möjligt samtidigt som det är kul att se hur länge man kan gå utan att folk frågar haha. Imorgon går jag in i v.21 om några veckor får vi lyssna på bebbens hjärta då ska grabben få följa med :)
