Att leva i en bubbla
Jag lever fortfarande i en bubbla samtidigt som vi kommit in i vardagen. Jag kan sätta på en film och missa halva filmen för jag tittar hellre på mitt mirakel som ligger brevid. Jag fåe hejda mig själv från att ta upp honom hela tiden när jag saknar honom (skulle helst hålla honom hela dagarna) men han måste ju lära sig att ligga lite själv och jag har ju saker att göra.
När jag myser och pussar på honom tycker jag det är viktigt att Leon inte känner sig utanför, ger honom lika mycket kärlek nu som innan :) mina söner, mina pojkar, mina mirakel! Jag har alltid sett mig själv som en pojkmamma, har aldrig kunnat se mig själv med döttrar men jag hade såklart älskat barnet lika mycket om det var en flicka! Vem vet det kaaanske blir barn igen i framtiden och då kanske det blir en flicka..
Ser liiite skeptisk ut?:p haha! Ligger alltid vaken och tittar på mig när jag sitter och äter.
