momswayofliving.blogg.se

Hej på er! Som ni kanske märkt så har jag lagt bloggandet på hyllan ett bra tag men är tillbaka! Får se om jag kommer blogga som innan eller bara någon gång ibland. Anledningen till pausen kommer jag skriva om i ett annat inlägg. Detta inlägg kommer handla om bf+förlossning och vår underbara son Liam.

 

Enligt första UL så var bf 14 december och på UL 2 fick dem det till 19 december, de lät bf 14 dec stå kvar (vet ej varför) Bf veckan var SÅÅÅ lång, otrolig väntan till 14 december.

På bf dagen hade ingenting hänt, dagarna gick och vi började närma oss bf den 19e dec. Fortfarande inga känningar!
Datum för igångsättning var 29 dec (alltså idag!)

 

Natten från lördagen till söndagen hände äntligen något. Jag hade inte sovit sen natten innan och låg vaken ännu en natt. Leon kom in 3.30 för han hade en mardröm, så han fick lägga sig mellan oss. När han ändå kom in o la sig tänkte jag att jag lika gärna kunde gå på toa. När jag ställer mig upp ur sängen börjar det rinna nerför mina ben.

Exakt såhär började det med Leons förlossning också fast 2.30 på natten.

 

Som jag en gång tidigare sagt så sa jag " Älskling, vattnet gick" Han vaknar i halv panik även denna gång haha. Leon fick gå tillbaka till sin säng. Jag ringde förlossningen då jag inte fått några värkar, de gav mig en tid för undersökning kl 9 på morgonen.

Vid 4.30 kom värkarna med ca 6-7 minuters mellanrum. Jag ringde mina föräldrar på morgonen så de kunde komma in och hämta Leon. När vi åkte till förlossningen hade jag värkar ca 4 min mellan, hoppades vara öppen iaf 3-4 cm. Till min besvikelse var jag bara öppen 1.5 cm! De kände även att hinnorna inte var helt spruckna. Ctg var bra. Fick gå omkring på förlossningen tills vi själva bestämde oss för att åka hem och vila.

Kl 16 på em åkte vi tillbaka, hoppades även denna gång på 3-4 cm öppen. Blev besviken ännu en gång, 2 cm öppen... Hade endast öppnat mig 0.5 cm på 8 tim och under hela denna tiden hade jag värkar som jag fick andas mig egenom. Jag tänkte just då att fyfan det kommer bli världshistoriens längsta förlossning. De kunde inte ta hål på hinnorna förens jag var 6 cm öppen heller sa dem. Jag fick inte ens ett rum ,jag fick gå runt på förlossningen med helvetesvärkar i ca 2 tim och då sa jag att jag SKA ha lustgas. Vi fick då ett rum (SAMMA RUM SOM LEON FÖDDES I!) Äntligen lite lustgas. Vid 18.30 tog de hål på hinnorna, gud va skönt, det kändes hela tiden som ett tryck neråt. Timmarna gick och jag hade verkligen fruktansvärt ont, värre denna gång än första.

 

Ctgn var hela tiden fin, jag låg där med min lustgas och Alexander vid min sida. Han är ju otrolig den mannen, hans stöd var ovärderlig. Runt kl 21.30 började jag få lite krystvärkar, svårt att hålla emot men jag var inte helt öppen så det var inte riktigt dags än. Kommer ihåg att jag sa då " Skojar ni eller? FÅR jag INTE krysta?"

kl 22.02 fick jag börja krysta och 22.14 var han ute! En jättefin pojke på 3770 gram och 50 cm lång. En kopia av sin storerbror. Jag har hela tiden kännt på mig att det var en pojke inne i magen och visst hade jag rätt.

 

Det var stor skillnad på denna förlossning och den första. Han fick komma upp på mitt bröst direkt och bm klippte navelsträngen (hon fråga inte ens Alexander om han ville?) Han skrek och det var det finaste jag hört sen Leons första skrik. Efter en stund skulle ju moderkakan ut, jag behövde inte göra så mkt då bm tryckte på magen och tjoff så kom den. Hel och fin. Även denna förlossning förlorade jag lite mer än en liter blod. Jag envisades med att jag skulle upp och gå till toaletten för att kissa. Bm tyckte jag var galen men gav med sig. Hon och en till hjälpte mig dit, de fick slänga upp mig på en säng för jag föll ihop, men det var kortvarit. Väl på toaletten kom ingenting, satt där 20 min men det gick bara inte. Jag hörde även att Liam skrek från förlossningsrummet så jag gav upp och kom tillbaka för att bli tappad. Sydd med 2 stygn utan bedövning också.

 

Det är ju SÅ många detaljer som inte kommer med, detta skriver jag mest för att kunna gå tillbaka och läsa själv för man glömmer lätt. Nu är han redan 8 dagar!